Sex veckors semester senare sitter ledigheten som en skyddande hinna, behagligt  i vägen för den höststress som så småningom kommer. Tids nog äts skyddet av under möten, projekt och lanseringar, men ännu är jag i ett behagligt tillstånd av Skit Samma. 
 
Barnen lär mig ständigt nya saker om mig själv, och en av sommarens landvinningar tänker jag ta med i höstens verksamhet. Det blir ett sätt att förstärka det behagliga perspektiv som kommer av ledighet och allmän bortavaro: konsten att lägga tid på rätt saker och inte slukas av de detaljerade (o)väsentligheter som utgör lejonparten av en karriär. 
 
En tankelek
I höst är det jag som återbesöker det kompromisslösa livet när fel detaljer gör sig påminda. Gapar och skriker som jag vill. Pratar rakt ut och avbryter på ledningsmötena. Ändrar agenda efter eget godtyckligt gottfinnande.
 
Jag leker med tanken på att byta personlighet med min yngsta dotter. I höst skulle jag kunna  prova hennes obstinata stil på möten. Jag får föreställa mig att jag är sju år gammal, ett andrabarn fullt av trots och att jag sitter i baksätet på en bil, på väg till någon sommarutflykt. Så fort mötena börjar går jag igång:
— Är det långt kvar?
— Jag har trist. Jag vill att mötet handlar om om någonting annat!
— Måste jag sitta bredvid henne? Jag vill också sitta bakom ratten.

Får jag inte som jag vill tänker jag skrika rakt ut, varvat med att hålla för öronen och tonlöst ropa:
— LALALALALALA!
 
Någonstans i oktober har jag förmodligen fått kicken och här avbryter jag min tankelek och växer upp en gång till. 
 
Tillbaka till verkligheten
Sommaren har gått i ett skoningslöst tempo. Barnen som bara tycks ha två lägen i sina inre reglersystem (på eller av) har kompromisslöst pressat ut varenda uns av ögonblicken och levt som om varje dag var den sista. Själv har jag försökt lära dem värdet av att låta tröttkörda föräldrar kollapsa med en god bok och en kanna kaffe. 
 
Barnen har vunnit striderna nästan alla gånger och jag längtar efter att de får den ålderns naturliga polityr som så småningom uppstår när man nöts mot andra lika envisa personer.
 
Jag är 43 år gammal. På väg in i en ny höst där the devil is in the details tänker jag att det trots allt skönt att ha några år under huven och fler verktyg i arsenalen än en sjuåring.