Alla dessa möten
30 05 07 22:15 Kategorier: Krönikor i Computer Sweden | Livet som CIO
Det är en sån dag. Upp tidigt. Väcka barnen. Slagsmål om kläder, men annars går morgonrutinerna ok. Den enda som surar är jag. Innan vi åker till skolan säger jag till min fru att jag inte vet om jag jag kommer hem idag. Hon nickar och ler. Hon vet att jag menar när och inte om, men att det bara är en sån dag.
Jag lämnar ungarna på skola och dagis, och far vidare mot stan. Mobilen kommer fram och jag ögnar trött igenom dagens agenda.
07:45 lämna barnen. 08:15 lämna bilen på service. 09:00 långmöte om pågående ERP-projekt. 12:00 lunchmöte om affärsrelaterade systemstrategier. 14:00 möte med chefen för APAC som är på snabbvisit. 16:00 möte med säljchefen. Någonstans däremellan ska jobbet skötas, men jag känner mig sliten redan innan dagen har börjat. Tänker tacksamt på alla duktiga medarbetare.
Framme på kontoret och instängd på rummet laddar jag inför dagen med hörlurar på och hårdrock dånande inne i hjärnan. Instant avkoppling, en genväg till min batteriladdare. På tio minuter blir jag en bättre människa. Mitt i ett gitarrsolo ringer en säljare och avbryter effektivt uppladdningen, men snart dånar det igen. Jag älskar verksamheten. Att vara inne i projekten, arbeta med människor, vältra mig i problem och lösningar – allt på en gång.
Vår kraftiga tillväxt gör arbetet till en forsränning i stället för en stilla rodd, och med tiden har jag förstått hur annorlunda krav detta ställer på mig. Jag kan t.ex. inte vara inblandad i alla lösningar på samma sätt som jag blivit bortskämd med. Mitt jobb är att hålla saker igång, hitta resurser, driva en strategiskt kravarbete och vara ett internpolitiskt API mot verksamheten. I ett häftigt vattenflöde gäller det att hålla sig flytande. Att snabbare än tidigare lyfta fler personer och få en redan väloljad organisation att höja verkninsgraden.
Både jag och de mina växlar upp. För min del innebär det att släppa taget om detaljerna.
Min hjärna hånar mig med glåpord som high flyer. Jag tänker inte bli en high flyer. Jag vill andas riktig verksamhet. Uppe i de verklighetsfrämmande luftlagren dör jag.
Men jag ska inte heller stanna på marken; uppväxlingen sker med full kraft och bra resultat. För min del är baksidan främst alla dessa möten. In och ut för att hålla tunnbanden i rullning. Touch and go. Ladda hjärnan, leverera in- och åsikter, stöd och styrning och töm sedan skallen.
Utmaningen är att släppa taget utan att tappa kopplingen till den viktigaste av sanningar i projektsammanhang: The devil's in the details.
Jag lämnar ungarna på skola och dagis, och far vidare mot stan. Mobilen kommer fram och jag ögnar trött igenom dagens agenda.
07:45 lämna barnen. 08:15 lämna bilen på service. 09:00 långmöte om pågående ERP-projekt. 12:00 lunchmöte om affärsrelaterade systemstrategier. 14:00 möte med chefen för APAC som är på snabbvisit. 16:00 möte med säljchefen. Någonstans däremellan ska jobbet skötas, men jag känner mig sliten redan innan dagen har börjat. Tänker tacksamt på alla duktiga medarbetare.
Framme på kontoret och instängd på rummet laddar jag inför dagen med hörlurar på och hårdrock dånande inne i hjärnan. Instant avkoppling, en genväg till min batteriladdare. På tio minuter blir jag en bättre människa. Mitt i ett gitarrsolo ringer en säljare och avbryter effektivt uppladdningen, men snart dånar det igen. Jag älskar verksamheten. Att vara inne i projekten, arbeta med människor, vältra mig i problem och lösningar – allt på en gång.
Vår kraftiga tillväxt gör arbetet till en forsränning i stället för en stilla rodd, och med tiden har jag förstått hur annorlunda krav detta ställer på mig. Jag kan t.ex. inte vara inblandad i alla lösningar på samma sätt som jag blivit bortskämd med. Mitt jobb är att hålla saker igång, hitta resurser, driva en strategiskt kravarbete och vara ett internpolitiskt API mot verksamheten. I ett häftigt vattenflöde gäller det att hålla sig flytande. Att snabbare än tidigare lyfta fler personer och få en redan väloljad organisation att höja verkninsgraden.
Både jag och de mina växlar upp. För min del innebär det att släppa taget om detaljerna.
Min hjärna hånar mig med glåpord som high flyer. Jag tänker inte bli en high flyer. Jag vill andas riktig verksamhet. Uppe i de verklighetsfrämmande luftlagren dör jag.
Men jag ska inte heller stanna på marken; uppväxlingen sker med full kraft och bra resultat. För min del är baksidan främst alla dessa möten. In och ut för att hålla tunnbanden i rullning. Touch and go. Ladda hjärnan, leverera in- och åsikter, stöd och styrning och töm sedan skallen.
Utmaningen är att släppa taget utan att tappa kopplingen till den viktigaste av sanningar i projektsammanhang: The devil's in the details.
blog comments powered by Disqus