Det ringer direkt till mobilen. Numret är okänt men jag känner att jag har tur och svarar ändå.

"Vem har jag kommit till?" En kvinna med sprickande röst ställer frågan. Det låter som en gammal dam som kommit vilse. Ingen säljare. Jag förklarar med viss omsorg vart hon kommit. Samtalet borde vara över snabbt. Hon har ju ringt fel och kan inte bli långvarig.

"Ja hejsan, jag ringer från företaget XXX och undrar hur ni arbetar med..."

Orden glider bara förbi. Inuti blinkar en illröd skylt: "LURAD...". Undertill i finstilt står ett tillägg: "...och lite imponerad."

Gamla vilsna damer som dörröppnare. Klart kreativt!

Jag svarar som vanligt på ren rutin: "Av rena säkerhetsskäl berättar vi ingenting... bla bla bla."

Damen låter sig inte avskräckas utan talar vidare. Någonting i hennes historia fångar min uppmärksamhet. Det hon säljer skulle kunna passa. Jag avböjer det obligatoriska förutsättningslösa mötet men lirkar vidare:

"Har du någon webbplats jag kan se på?"

Det har hon inte. Företaget är stort och välkänt men just det här erbjudandet fick inte plats på internet. Pixlarna var slut eller något.

Visst – säkert – tänker jag, ovillig att luras en gång till.

Damen fortsätter: "Men jag kan skicka material till dig om jag får din epostadress."

Visserligen älskar jag epost men mer spam vill inte ens jag ha. Samtidigt intresserar hennes erbjudande mig tillräckligt för att jag ska våga lite. Leva lite hårdare. Bränna ljuset i båda ändar.

"Ok du får min epostadress", svarar jag. "Men på ett villkor. Jag vill bara ha din info - och sedan ingenting mer någonsin. Jag vill inte hamna i ert CRM-system och sedan överösas med reklam som jag inte kan slippa."

Damen är glasklar och svarar direkt: "Nej, det lovar jag dig. Det kommer inte att hända."

Eftersom jag uppenbarligen är dålig på att genomskåda bedrägligt vilsna säljdamer har jag en säkerhetsnivå till i argumentationen. En sorts verbal tvåstegsautentisering.

"För om jag får obeställt material från er kommer jag aldrig någonsin att göra affärer med ert företag igen. Överhuvudtaget. I evighet." Nyanser? Bah, humbug!

Damen drar efter andan och tystnar innan hon tar till orda igen:

"Det kan jag inte lova."

Nähä. Så sant var det löftet, tänker jag och avslutar snabbt samtalet. Inget löfte, ingen epostadress.

Morgonen efter ringer det igen på mobilen. Fortfarande ett okänt nummer. Hur får de tag i mitt larmnummer? undrar jag och svarar. Idag kanske jag har tur.

"Hallå, vem är det jag kommit till...?"

Samma röst igen. Den här gången är jag klokare och avslutar direkt.

Man ska aldrig ha förutfattade meningar. Nästa gång kommer väl flickscouter och säljer kakor bundlat med lagringslösningar. Då är jag beredd!

Taggmoln: spam, tvåstegsautentisering, dörröppnare