Hur man känner igen en civilingenjör

– en fältstudiehandbok för den intresserade

En civilingenjör är trevlig att gå på teater med, praktisk att ha hemma när propparna går och en riktig drömprins om det plötsligt visar sig att man behöver göra en fourier-transform av ICA-kvittona.

Vi ingenjörer är ofta förvillande lika vanliga människor. Många av oss klär sig, promenerar och dricker kaffe på samma sätt som vanliga dödliga. Det stora flertalet ingenjörer ligger ner när de sover och nästan alla kan obehindrat föra ett helt vanligt samtal. Vi kan till och med prata om något annat än teknik i ända upp till tre minuter.

Denna likhet är ett problem för många. Hur bär man sig åt att skilja en civilingenjör från en vanlig människa när de är så lika? Det är detta problem Handbok i fältstudier av civilingenjörer angriper. Med några enkla handgrepp kan också Du bli en professionell urskiljare av ingenjörer – om du tar dig tid att läsa följande guide kommer ingenjörerna i en folkmassa att framträda tydligt som moln på en klarblå himmel.

Civilingenjörernas spridning
För ett otränat öga är skillnaden mellan en civilingenjör och en vanlig dödlig inte bara svår att upptäcka utan ofta omöjlig. Ja, jag säger det igen. Omöjlig. Det om något visar hur långt de svenska tekniska högskolorna har kommit. Årligen placerar dessa högskolor hundratals, ja upp till tusentals, civilingenjörer ute i samhällets olika skikt. Infiltrationen har gått så långt att civilingenjörer är lika vanliga som åkrar ute på landet och till och med vanligare än asfalt inne i städerna. Idag finns civilingenjörer i hela Sverige – från landsbygden till centrala Stockholm. Och dessutom några på Öland.

Igenkänningstecken i miljön – grovspaning
Man kan snabbt anta att dessa miljöns subtila tecken – åkrar, sockerbruk, asfalt, tjockbolmande skorstenar och tunga kemiska industrier – är säkra tecken; någonstans finns en civilingenjör i faggorna. Dessa tecken är dock inte alltid helt säkra. Man kan inte automatiskt anta att alla personer som ses i samband med en asfalterad plats eller en bolmande industrilokal är civilingenjörer. Dock finns det anledning att inleda det vi fackmän kallar finspaningen, dvs. att – när man väl hittat en miljö där civilingenjörer (med all sannolikhet) vistas i relativt hög koncentration – skilja de äkta ingenjörerna från de så kallade skeningenjörerna.

• Nybörjartips. Trots att civilingenjörer trivs bra överallt finns fortfarande en viss koncentrationsökning runt fabriker. Det kan därför vara förnuftigt att börja sina första spaningar vid någon lämplig industribyggnad (gärna med många skorstenar).

Finspaning
Det är nu man som observatör riskerar att bli oförskämd. Det främsta hjälpmedlet vid en finspaning är nämligen stirrandet. Man måste helt enkelt glo och glo igen. Inte bara en gång, utan ofta två, tre eller till och med fyra gånger. Den typiske civilingenjören har nämligen några attribut som röjer hans/hennes identitet. Tyvärr är de här attributen – som vi kommer till – inte entydiga, utan kan likaväl finnas hos de bedrägliga skeningenjörerna.

Miniräknaren är det klassiska kännetecknet. Tidigare fyllde räknestickan samma funktion, men den har alltså ersatts av miniräknaren, ofta en HP som utnyttjar omvänd polsk notation – någonting en civilingenjör älskar att tala om. Om du kommer så nära vederbörande att ni kan samtala med varandra är detta en bra och säker inledning:

— Jag ser att min herre/fru är bekant med den omvända polska notationen.

En äkta civilingenjör lyser upp och är sedan – i ärlighetens namn – faktiskt svår att bli av med.

Attachéväskan är också ett bra tecken, även om just detta attribut särskilt ofta används av skeningenjörer av ekonomtyp och skenekonomer av juristtyp. Detaljer som dock kan urskilja ingenjörer från andra är det populära kombinationslåset. En äkta ingenjör låser inte sin väska med nyckel – en äkta ingenjör vill ha siffror att minnas.

Portabla datorer är populära bland civilingenjörerna. Det som säkert skiljer civilingenjörer från skeningenjörer är detaljkunskapen. Om du kommer i samspråk med spaningsobjektet bör du ställa följande fråga:

— Jaså min herre/fru har dator under armen. Säg mig, har den här modellen processor?

Den äkta ingenjören svara då sekundsnabbt något i stil med:

— Jodå, för det mesta så.

Det är nämligen sådan detaljkunskap som skiljer de äkta från de skenbara ingenjörerna.

Det tecken i klädväg man kan studera är de mönstrade, torusformade guldklumpar (så kallade civilingenjörsringar) som många civilingenjörer bär runt ringfingret. Den verkliga experten lär sig med tiden skilja dessa ringar från andra torusformade guldklumpar runt ringfingren, även kända som vigselringar.

Ett mycket bedrägligt attribut är den bärbara telefonen. Denna är inte ett tecken på en civilingenjör – snarare tvärtom; attributen bärs mycket oftare av skeningenjörerna av ekonomtyp.

Skulle inga av ovanstående tips hjälpa måste man ta till den sista utvägens teknik. Se nedan.

Ett varningens ord
Vad gör man då om man försökt allt och ändå inte lyckats? Till att börja med får man repetera de grundläggande stegen i observationen och se till att man dels hittat en miljö där civilingenjörer trivs (grovspanat), dels studerat alla misstänkta personernas karaktärsdrag och attribut (finspanat).

Skulle man – även efter att ha upprepat de här stegen – inte ha hittat sig en civilingenjör finns några trick kvar. Det är dock viktigt att påpeka att dessa trick faktiskt mer eller mindre betraktas som fusk av de riktigt renläriga civilingenjörsspanarna. Därför bör man i allra största mån försöka undvika att sjunka så lågt – vem vill stå med skammens rodnad och öppet erkänna en dålig observationsförmåga?

Den sista utvägen
Den som är i desperat behov av en civilingenjör och inte lyckas hitta någon kan överväga följande förnedrande lösning: Gå fram till den person du misstänker och ställ följande fråga:

— Ursäkta min bästa fru/bäste herre – är det möjligen så att ni är civilingenjör?

Detta borde besvara den akuta frågan om huruvida personen är ingenjör eller inte. Om det visar sig att personen är en skeningenjör är det bara att försöka igen med nästa första bästa person.

Jag kan inte nog påpeka hur viktigt det är att denna sista utväg enbart används i extrema nödfall. Civilingenjören är visserligen inte mer aggressiv än andra djur på vår planet, men blotta insikten om att han/hon faktiskt bara ser ut som en vanlig människa kan ta självförtroendet ur den starkaste ingenjör, och det vore högst olyckligt. Bara betänk vår devis:

Tänk så mycket nytta de gör – tyck om en civilingenjör!
Comments