Nexus 7, människa eller maskin?
17 08 12 22:11 Kategorier: Krönikor i Computer Sweden | Livet som CIO
Google har sinne för humor. När de döper sina produkter hämtar de inspiration från science-fictionklassikerna. Författaren Philip K Dick skrev 1968 dystopin Do Androids Dream of Electric Sheep? 1982 filmade Ridley Scott boken under namnet Blade Runner. Huvudtemat i filmen är skapelsens krona – en toppmodern superandroid som blivit mer människa än maskin och själv tror sig vara mänsklig. Modellbeteckningen? Nexus 7.
Den 19 juli släppte Google sin Nexus 7. Företagets version av skapelsens krona är en surfplatta på sju tum som ska karva ut en nisch på marknaden som annars domineras helt av Ipad. För mig personligen har det – på bara två år – gått så långt att jag hellre blir av med alla andra prylar än just den. Min fru ser mig redan som cyborg, där paddan ersatt minst en hand och enligt henne också oftast åtminstone en hjärnhalva.
Ipaden föddes ur någon sorts nöd – att vara hjälplöst efter gjorde Apple kreativt. Därför har jag längtat efter en riktigt bra paddkonkurrent och försökt älska Androidplattor av olika sort utan att lyckas.
När nu Google därmed hamnat på efterkälken och tvingats vara kreativa lanserar de sin Nexus 7 och en ny version av Android (version 4.1, Jelly Bean) med två centrala funktioner: Google Now och Project Butter.
Google Now är en avancerad stalkningsfunktion som håller koll på allt du gör på nätet och försöker förutse vad du behöver veta just nu, allt reglerat av Googles extrema version av Privacy Policy som i kommersiellt syfte ger Google rätt att göra data mining på dig från alla sina omfattande datakällor samtidigt. En funktion lika läskig som fascinerande. Den vet var du bor, var du jobbar, hur du kommer till jobbet, vilken sport du gillar och när du reser.
En (klen) tröst för oss svenskar är att vi tydligen inte är lönsamma att stalka. Hur jag än försökt få den att se MFF som ett fotbollslag lyckas jag inte. Visst, det kanske är utslag för stor humor och inte dålig stalkning, men jag lyckas inte heller få den att se Boston Red Socks som ett basebollag. Möjligen vägrar den hjälpa mig eftersom vi är utanför USA och plattan bara lanserats i några få länder av vilka Sverige inte är ett.
Project Butter är Googles försök att göra surfplattan lika responsiv som en Ipad. Alla som surfat till Aftonbladet med en padda vet vad jag talar om. Sirap, sirap, vänta, sirap. På samma sätt har Androids eget användargränssnitt varit segt. Butter ändrar på det – i alla fall för Jelly Beans interna gränssnitt. Där är allt så snabbt och responsivt som ett modernt gränssnitt måste vara. I surfläget överlever den emellertid inte. Aftonbladet är fortfarande en sajt som dödar Androider.
Nexusens problem är att allt är så Google – företaget som har gett den permanenta betatesten ett ansikte. Men trots att väldigt lite i upplevelsen är lika snyggt, genomtänkt och välkonstruerat som det Apple erbjuder är Nexus 7 ett lysande och lustfyllt fall framåt. Som nörd är jag fast men för många andra torde tröskeln fortfarande vara hög.
Hur man än vänder på det har dock Google lyckats. De har gjort en pryl som jag mot alla odds vill ha mer av. Min andra hjärnhalva har fått förstärkning och matchen mellan ekosystemen kan börja om. Gött – innovationskonkurrens är kul!
Den 19 juli släppte Google sin Nexus 7. Företagets version av skapelsens krona är en surfplatta på sju tum som ska karva ut en nisch på marknaden som annars domineras helt av Ipad. För mig personligen har det – på bara två år – gått så långt att jag hellre blir av med alla andra prylar än just den. Min fru ser mig redan som cyborg, där paddan ersatt minst en hand och enligt henne också oftast åtminstone en hjärnhalva.
Ipaden föddes ur någon sorts nöd – att vara hjälplöst efter gjorde Apple kreativt. Därför har jag längtat efter en riktigt bra paddkonkurrent och försökt älska Androidplattor av olika sort utan att lyckas.
När nu Google därmed hamnat på efterkälken och tvingats vara kreativa lanserar de sin Nexus 7 och en ny version av Android (version 4.1, Jelly Bean) med två centrala funktioner: Google Now och Project Butter.
Google Now är en avancerad stalkningsfunktion som håller koll på allt du gör på nätet och försöker förutse vad du behöver veta just nu, allt reglerat av Googles extrema version av Privacy Policy som i kommersiellt syfte ger Google rätt att göra data mining på dig från alla sina omfattande datakällor samtidigt. En funktion lika läskig som fascinerande. Den vet var du bor, var du jobbar, hur du kommer till jobbet, vilken sport du gillar och när du reser.
En (klen) tröst för oss svenskar är att vi tydligen inte är lönsamma att stalka. Hur jag än försökt få den att se MFF som ett fotbollslag lyckas jag inte. Visst, det kanske är utslag för stor humor och inte dålig stalkning, men jag lyckas inte heller få den att se Boston Red Socks som ett basebollag. Möjligen vägrar den hjälpa mig eftersom vi är utanför USA och plattan bara lanserats i några få länder av vilka Sverige inte är ett.
Project Butter är Googles försök att göra surfplattan lika responsiv som en Ipad. Alla som surfat till Aftonbladet med en padda vet vad jag talar om. Sirap, sirap, vänta, sirap. På samma sätt har Androids eget användargränssnitt varit segt. Butter ändrar på det – i alla fall för Jelly Beans interna gränssnitt. Där är allt så snabbt och responsivt som ett modernt gränssnitt måste vara. I surfläget överlever den emellertid inte. Aftonbladet är fortfarande en sajt som dödar Androider.
Nexusens problem är att allt är så Google – företaget som har gett den permanenta betatesten ett ansikte. Men trots att väldigt lite i upplevelsen är lika snyggt, genomtänkt och välkonstruerat som det Apple erbjuder är Nexus 7 ett lysande och lustfyllt fall framåt. Som nörd är jag fast men för många andra torde tröskeln fortfarande vara hög.
Hur man än vänder på det har dock Google lyckats. De har gjort en pryl som jag mot alla odds vill ha mer av. Min andra hjärnhalva har fått förstärkning och matchen mellan ekosystemen kan börja om. Gött – innovationskonkurrens är kul!
Comments