Haveriet

Tisdag, halv nio på morgonen. Sitter i bilen på väg till Göteborg. Två dagars arbete med vår ERP-leverantör. Framme lagom till lunch. Dags för möte, möte, möte.

Halv fyra på eftermiddagen kommer första SMS-et. Stort strömavbrott i Lund. Två av våra serverdriftställen går på UPS. Gänget har börjat ta ner miljöerna under kontrollerade former. Många centrala system är nere och viktig verksamhet utslagen. Lame duck Hansson är trettio mil bort. Toppen.

Glad att jag är förberedd. Har alla viktiga telefonnummer lokalt för säkerhets skull. Bidrar på det sätt jag kan: som kommunikationskanal. Börjar samla och sprida lägesrapporter samtidigt som jag sitter i möte. Lagom fokuserad.

Mitt under nerstängningen slutar en UPS att funka. Kalas.

En timme in får Lunds Energi ordning på sina nät. Strömmen återkommer till allt utom ett av våra serverrum. Lokalt fel i ställverk. Elektriker på väg. Stön.

Mina möten börjar ta slut men inte SMS och telefonsamtal. Kontor över hela världen ska informeras. Tiden går allt fortare.

Elektrikern klar. Strömmen tillbaka även i andra serverrummet. Dags att koppla på allt igen. Den kassa UPSen gjorde skada. Vissa centrala system korrupta och måste lagas. Mental anteckning: öka budgeten till batterier. Trycker ut fler SMS och ringer ett antal kritiska samtal. Kallar in fler personer. Alla mina mästare på avancerad orimlighet är nu i fullt gång med att utöva sin voodoo.

Inser att jag är smått pervers. Kriser triggar mig. Inser även att den här är lite annorlunda. Klockan är sex på tisdag kväll. Klockan åtta torsdag morgon ska vi lämna en kvartalsrapport till marknaden. Många kritiska aktiviteter ligger nere. Ringer VD och börjar snickra på plan B. Skickar fler SMS. Glad att jag har fastpris.

Bryter för en halvtimmes löprunda i Göteborg. Inser mitt i rundan att jag glömt informera en nyckelperson. Springer och messar samtidigt. Glad att min fru inte vet. Skäller på mig själv i hennes ställe och löpmessar vidare.

Duschar och klär mig för kvällens middag på en sportbar. Sverige spelar fotboll mot Tyskland. Sverige ligger under. Ett-noll. Två-noll. Tre-noll. Kvällen från helvetet. Tankarna helt i Lund. Sätter mig på kanten vid bordet. Ursäktar mig. Skriver en kortare roman av SMS och försöker vara i Göteborg åtminstone lite grand.

Tiden går fort. Statusrapporterna allt positivare från Lund och allt surare från säljkontoren. Tar taxi till hotellet i halvtid, övertygad om att ingen saknar mig. Enklare att jobba där.

Fotbollen går i bakgrunden. Återställningen tar tid. Fyra-noll. Megastön.

Så händer något. Fyra-ett och fyra-två och alla korrupta system är lagade.

Sex timmar efter haveriet är vi i full drift igen. Telefonkedjor till alla kontor och fabriker trycker ut beskeden. Alla som slitit får ett innerligt tack; alla andra hjälper till med att verifiera system.

Sverige gör fyra-tre och fyra-fyra och vi har just visat varför oursourcad drift inte är för oss. Vissa dagar kommer igen på slutet!
Comments

Den mänskliga faktorn

Dagen är slut. Det tar en halvtimme innan bilen står parkerad hemma på uppfarten. På ren rutin kollar jag mejlen i mobilen. Läget brukar vara lugnt, men i kväll har en sak hunnit gå åt skogen under den korta bilresan. Ett av våra större säljbolag larmar från den vakna sidan av jorden. Våra normalt sett urbergsstabila analyslösningar och säljrapporter stämmer inte. De diffar på flera miljoner. I en trist valuta.

Klumpen i magen kommer direkt. Vad har nu hänt?

Jag går in, äter snabbt med familjen och tar sedan kontakt med rapportören för att få mer information.

Lokalbolagets controller vägleder mig steg för steg igenom läget. Pengar som tidigare visades i en rapport ser nu ut att vara borta. Varför då? frågar han som om jag har dem i madrassen.

Alla i den vakna tidszonen som har någonting att bidra med deltar i diskussionen. Steg för steg byggs lapptäcket av ett händelseförlopp ihop. Pusselbitar och teorier materialiseras.

Lagom till sena kvällsnyheterna ställer jag in morgondagens alla möten och bokar upp ett kristeam från både ERP- och datalagersidan. Allas kalendrar töms. Vi kommer att få sitta tills vi löser det.

Morgonen efter står jag med mina arkitekter och experter och förklarar vad som hänt. Vi har en brutal teori och en enkel handlingsplan. Lokalbolaget har sent omsider kommit på att de kanske har orsakat det själva – vi ska helt enkelt göra om och göra rätt enligt deras nya instruktioner. Det kanske räcker?

För säkerhets skull räknar vi om allt ännu en gång. Felet måste bekräftas innan vi börjar korrigera någonting. Vissa saker visar sig vara pålitliga: pengarna saknas fortfarande.

Sedan börjar vi den mödosamma vandringen tillbaka i våra utländska kollegors fotspår. Backar felaktiga felkorrigeringar och genomför dem igen, fast nu med rätt information.

Sedan trycker vi på knappen och en nervös väntan börjar. All data laddas om in i analyslösningarna, en process som för en otålig själ tar bra mycket för lång tid.

När det slutligen blir klart stämmer siffrorna på öret.

Diffen är borta – i min värld. Nu ska bara andra sidans kollegor bekräfta det också. Goda nyheter kan skickas på mejl. Lagom till den här kvällens sena nyhetssändning kommer ett grönt ljus från andra sidan jorden.

Det var inte mer än den gamla vanliga mänskliga faktorn – den här gången heller. Antiklimax efter ett dygns arbete, men ett välkommet sådant.

I serverrum beror flertalet haverier på att någon snubblar över en sladd. I havererade analyser är det uppenbarligen samma nivå på kriserna. Till slut var det ändå goda nyheter att det var deras eget fel. Det har vi igen nästa gång någon i vår tidszon snubblar över en sladd i fel rum.
Comments