Soppa kan kokas på många sorters spik. En lyckad blandning är som i folksagan oftast beroende av det där som inte nämns – ingredienser som smygs in utanför receptet. Samtidigt måste man börja med någonting även om det bara är tvåtumsspik.

Ska man överleva på sikt i IT-branschen måste man hitta någonting som hjälper en rulla med slagen, som engelsmännen säger. På tjugo år har revolutionerna och paradigmskiftena avlöst varandra: internet, OS-krig, mobilitet, webbläsarkrig, outsourcing, molnlösningar, OS-irrelevans, appcentrering, ekosystemkrig.

Det är ständigt nya förutsättningar att förhålla sig till och ingredienser att krydda med. För min del har jag funderat på hur man bäst bygger en långsiktigt framgångsrik organisation i tider av så omfattande förändringar.

Sett till hela karriären är det tre spikar som funnits med i alla de soppor jag kokat med målet att få fram en trolldryck som göder smaklökar som nyfikenhet, kreativitet och flexibilitet:

1. Anställ alltid olika och alltid nyfikna. Ska man lyckas med någonting är kunskap på armslängds avstånd viktigt. Vilken kunskap då? kan man fråga. Jag vet inte, i alla fall inte i förväg. All möjlig blir därmed svaret. Anställ olika – olika kulturer, nationaliteter, intressen, personligheter, kön, åldrar, kunskaper. Och välj alltid passion före utbildning. En nyfiken person vinner till sist alltid över en som enbart är utbildad. Det är därmed alltför blekt att säga att mångfald berikar – i stället måste man se mångfalden som en fundamental hygienfaktor för en organisation som vill överleva mer än en trend.

2. Tillåt slack i linan. All tid kan inte vara planerat produktiv. Vissa insikter, behov och arbetsuppgifter uppstår först i skrymslena dit ingen tar sig medvetet. Bolag behöver en sorts ambulerande problemlösare som tar ansvar utan att varje sekund är arbetsuppgiftsbelagd. Många har redan skrivit mycket om detta i CS – det här är mitt sätt att intensivt hålla med.

3. Lansera, lyssna, lansera. Jag tror på allvar att man kan tänka sig till irrelevans. Förstudier och arkitekturritningar i all ära – risken med alla planer är att de tas fram i en steril laboratoriemiljö och överarbetas. Det är bara att inse: hur klyftig man än är stämmer varje plan ändå bara till hälften. Resten av insikterna får man som skit under naglarna i implementationen och interaktionen med användarna och verkligheten. Man måste våga ta många små steg och lansera, lansera, lansera i stället för att försöka tänka fram alla lösningar på ett vitt papper.

En soppa kan kokas på många spikar. Mina tre har varit med mig som en fiberrik fond under alla år jag fått kocka. Det är ingen som ger mig någon stjärna i Guide Michelin för receptet, men så är det inte heller en festmåltid utan husmanskost för vardagsbruk att överleva på.

Taggmoln: ekosystemkrig, Lansera - lyssna - lansera, mångfald!