Framtiden har ett sjukt sinne för humor. Just när vi tror att vi fattar vad livet går ut på dyker nästa förändring upp. För oss i IT-roller händer det just nu: skiftet som ändrar spelreglerna snabbt och fundamentalt. Från att länge ha varit bröd och smör är IT numera livsnödvändigt för hela bolagets affär – från kollegor till leverantörer och kunder. Och därmed vill alla fatta sina egna beslut om frågor som vi tidigare varit ensamma om.

Förändringen har så klart inte kommit nyligen. Tvärtom är den en gåva vi fick redan under nittiotalets Internetboom. Det tog bara lång tid innan tidvattenvågen av nya förutsättningar bröt igenom den konservativa mur som traditionell IT ofta är. Och nu sköljer en ny tid in över oss vare sig vi har förberett oss eller inte. Molndrift. Miljoner nischade småsystem. Licensmodeller som gör insteget trivialt och alla till sin egen IT-avdelning.

Själv har jag en enkel hållning. Det är bara att spänna fast sig i bräcklig farkost och njuta av åkturen. Det är nu det händer, och vi får vara mitt i krutdurken när den exploderar. Obehagligt? Absolut. Intressant? Definitivt!

Vi är mitt i vårt lilla universums big bang. På kort tid går vi från en samlad kärna av kunskap, beställare, styrning, infrastruktur, driftställen, servrar, koll på läget och välkända kollegor till en spridd skur av löst sammanhållna åsiktsmaskiner i hela bolaget som alla måste ha omedelbar tillfredsställelse – och som inte fegar för att köra mot rött hur många trafikpoliser vi än ställer upp.

Mitt råd till alla är att släppa taget om gamla trygga bundsförvanter som Kontroll och Säkerhet och omfamna i stället den nya guden affärsnytta. Och, ja, jag vet. Vi har alla självbilden att vi redan är där, men glöm det. De flesta av oss lever med en gammal tids lösning på en ny tids problem. Vi tror att vi kan påverka tidvattnet. Det är bara att skruva på parametrar i brandväggen så stoppar vi ovälkommen skit.

Mmm. Visst. Jag tänker på ett citat av amerikanska metallbandet Slipknot: "Know yourself, 'cause noone seems to know you now." Vissa av våra lösningar leder till samma plats: irrelevans. Det är som på mellanstadiet. Gör vi oss för krångliga att vara med hänger verksamheten med någon annan.

Och när både leverantörer och kollegor har som mål att runda oss har vi ett val att göra: härska helt över en plätt som snart är betydelselös eller vara där det händer.

Själv fattade jag beslutet att släppa taget för ett år sedan. Vi kan inte vara överallt; behoven är för många. Vår roll blir i stället att skydda det vi absolut måste ha koll på och sedan ge alla avdelningar mer egen frihet. Visst, vi har så klart ett regelverk och en idé om hur det ska gå till. Att bara lämna kollegor i leverantörers lätt godtyckliga våld är ingen bra idé. Återstår att göra alla andra avdelningar till mer IT på egen hand.

Framtiden för IT är ljus. Framtiden för IT-medarbetare är ljus. Frågan om IT-avdelningens framtid också är ljus ligger hos oss och vår förmåga att rida på tidvattenvågen i stället för att bara spolas bort av den.

Vad är då vår roll? När alla köper vad de vill dyker system upp som enskilda blippar på en radarskärm. Vår roll är att vara prick till prick-konstnärer som binder samman isolerade systemprickar till en helhet som mosar konkurrensen. Koll på läget för en ny tid. Busenkelt.

Och till den resan har jag utrustat mig med ett psyke välanpassat för förändring, inspirerat av två stora tänkares svarta humor. Först den välkända amerikanska muskelfilosofen Sylvester Stallone: "If you’re gonna be a failure, at least be one at something you enjoy." Slutligen HC Andersen "Enjoy life. There’s plenty of time to be dead."

Frukta inte förändringen. Njut av den.

Taggmoln: sylvester stallone, hc andersen, slipknot, framtiden för it