Öka kontrasterna
01 04 14 18:15 Kategorier: Krönikor i Techworld
Svart magi i mötet mellan samhälle och teknik
Framtiden tycks alltid vara gyllengul eller kolsvart. Antingen eller. Utopi mot dystopi - dagens trender dragna till sin spets i endera riktningen.
Därför är Internet Of Things både annorlunda och spännande. Saker med nätkoppling tycks nämligen varken omges av utopiska fantasier eller avgrundsdjupa domedagsprofetior. I stället är framtiden ganska blek och bara lagom provocerande om man ska tro allt från Wikipedia till McKinsey. RFID-taggar kommer att göra logistikflöden bättre. Sensorer inbyggda i vägar kommer att göra att vi kan följa trafikmönster i realtid. Mätinstrument i människor gör att vi kan få hälsokontroller på en gång. Hur mår jag egentligen? Appen i min smartphone vet om jag själv skulle ha tappat kollen.
Det spännande med dessa framtidsbilder är just att de är så fantasilösa. Harmlösa visioner som ger enkla lösningar på okontroversiella vardagsproblem.
Men låt oss för ögonblicket släppa frågan om uppkopplade varelser och prylar och i stället går över till spåren de lämnar. Då hamnar vi hos Google. Sedan Google köpte upp och lanserade sin fria analyslösning Google Analytics 2005 har de tagit många steg vidare. Det som från början var ett system för övervakning av besökare på webbplatser är idag en bred analysplattform för realtidsströmmar på webben, beteenden inuti offline-appar på smartphones eller analys av data från uppkopplade prylar. Vad som än kan kopplas till nät kan mätas. Surfande kylskåp, internetbrödrostar eller fjärrstyrda hälsochip i blodtrycksmanschetten. Och Google tänker sig att de vill veta allt, men i och med att det handlar om logistikflöden eller vägsensorer gäspar vi lite förstrött och bryr oss egentligen inte.
Det är först när vi vågar leka lite mer med tanken om vilka saker som ska kopplas upp som frågan bränner till.
EU-parlamentet har tagit ställning utan att fega. För att sälja in sitt existensberättigande anordnar de rollspel för gymnasieklasser. De som vill får komma till Bryssel och leka parlament med uppgiften att pressa igenom tuffa kompromisser. En av övningarna är att tvinga alla EUs invånare operera in sändare som gör att de hela tiden kan spåras. Skolklasserna börjar med att säga nej men pressas sedan under rollspelets gång till att säga ja.
I det scenariot är den människor som är byggstenarna i Internet Of things. Det vi spårar och kopplar samman är individer. Det som Google vet är var vi är, hur vi mår, vilka vi duschar med, hur varmt vattnet är och om vi tycker om stå eller sitta i badkaret. Eller om vi deltar i vissa grupperingar och hyser vissa åsikter.
Nationer, storebröder och storbolag ser dig. Vissa för att styra, andra för att sälja.
Visst, kan man resonera, privatliv är överskattat. Science fiction-filmer och romaner har förberett oss på den här framtiden i decennier. Det löser sig nog.
Samtidigt är det i mötet mellan teknik och samhälle som magin uppstår – både den ljusa och svarta. Hur vi väljer att låta tekniken bygga samhället och hur vi väljer att själva lägga på oss restriktioner är den magiska balansakten vi måste klara: att välja att avstå trots att vi kan gå längre.
Jag älskar teknik, innovation och förändring i största allmänhet, och framtiden är inte skriven som de konstaterade i någon av Terminator-filmerna.
Men för att tas oss an framtiden med rätt spänst tror jag att vi vinner på att tänka större än hittills. I det syftet gör en härlig dystopi vardagen lite intressantare!
Framtiden tycks alltid vara gyllengul eller kolsvart. Antingen eller. Utopi mot dystopi - dagens trender dragna till sin spets i endera riktningen.
Därför är Internet Of Things både annorlunda och spännande. Saker med nätkoppling tycks nämligen varken omges av utopiska fantasier eller avgrundsdjupa domedagsprofetior. I stället är framtiden ganska blek och bara lagom provocerande om man ska tro allt från Wikipedia till McKinsey. RFID-taggar kommer att göra logistikflöden bättre. Sensorer inbyggda i vägar kommer att göra att vi kan följa trafikmönster i realtid. Mätinstrument i människor gör att vi kan få hälsokontroller på en gång. Hur mår jag egentligen? Appen i min smartphone vet om jag själv skulle ha tappat kollen.
Det spännande med dessa framtidsbilder är just att de är så fantasilösa. Harmlösa visioner som ger enkla lösningar på okontroversiella vardagsproblem.
Men låt oss för ögonblicket släppa frågan om uppkopplade varelser och prylar och i stället går över till spåren de lämnar. Då hamnar vi hos Google. Sedan Google köpte upp och lanserade sin fria analyslösning Google Analytics 2005 har de tagit många steg vidare. Det som från början var ett system för övervakning av besökare på webbplatser är idag en bred analysplattform för realtidsströmmar på webben, beteenden inuti offline-appar på smartphones eller analys av data från uppkopplade prylar. Vad som än kan kopplas till nät kan mätas. Surfande kylskåp, internetbrödrostar eller fjärrstyrda hälsochip i blodtrycksmanschetten. Och Google tänker sig att de vill veta allt, men i och med att det handlar om logistikflöden eller vägsensorer gäspar vi lite förstrött och bryr oss egentligen inte.
Det är först när vi vågar leka lite mer med tanken om vilka saker som ska kopplas upp som frågan bränner till.
EU-parlamentet har tagit ställning utan att fega. För att sälja in sitt existensberättigande anordnar de rollspel för gymnasieklasser. De som vill får komma till Bryssel och leka parlament med uppgiften att pressa igenom tuffa kompromisser. En av övningarna är att tvinga alla EUs invånare operera in sändare som gör att de hela tiden kan spåras. Skolklasserna börjar med att säga nej men pressas sedan under rollspelets gång till att säga ja.
I det scenariot är den människor som är byggstenarna i Internet Of things. Det vi spårar och kopplar samman är individer. Det som Google vet är var vi är, hur vi mår, vilka vi duschar med, hur varmt vattnet är och om vi tycker om stå eller sitta i badkaret. Eller om vi deltar i vissa grupperingar och hyser vissa åsikter.
Nationer, storebröder och storbolag ser dig. Vissa för att styra, andra för att sälja.
Visst, kan man resonera, privatliv är överskattat. Science fiction-filmer och romaner har förberett oss på den här framtiden i decennier. Det löser sig nog.
Samtidigt är det i mötet mellan teknik och samhälle som magin uppstår – både den ljusa och svarta. Hur vi väljer att låta tekniken bygga samhället och hur vi väljer att själva lägga på oss restriktioner är den magiska balansakten vi måste klara: att välja att avstå trots att vi kan gå längre.
Jag älskar teknik, innovation och förändring i största allmänhet, och framtiden är inte skriven som de konstaterade i någon av Terminator-filmerna.
Men för att tas oss an framtiden med rätt spänst tror jag att vi vinner på att tänka större än hittills. I det syftet gör en härlig dystopi vardagen lite intressantare!
Comments