Det finns inga heliga principer och fanns de skulle de vara till för att brytas. Själv håller jag på att bryta mot en av mina viktigare livsregler.

Sista halvan av nittiotalet lät mig uppleva Internetbubblans nya ekonomi inifrån. På ett av tidens portalföretag upptäckte jag värdet av att leva efter en viktig och alldeles riktig princip: Lansera aldrig efter lunch. Lansera aldrig efter en onsdag. Lansera aldrig före en storhelg.

Om du inte vill arbeta natt, helg eller kvalificerad övertid vill säga.

Alla lanseringar går snett – i alla fall om Murphy får råda. För att vara snäll mot utvecklare, projektdeltagare, testare och användare måste man som ansvarig med andra ord se till att det också finns utrymme att hantera problemen.

Planerad strultid. Planerad strultid som i eftermiddagar, som i onsdag, torsdag, fredag. Strultid som i flera veckor kvar till jul.

Med en rimlig lanseringsplanering hinner man täta läckor, slipa till råa kanter och hålla användare informerade – utan att någon behöver offra familjelivet.

Ibland finns tillfällen då även de bästa principer måste brytas, och nu är kanske ett sådant tillfälle. Ögonblick då man tror att ingenting kan gå fel, stunder då allt bara går som på räls. Då är det enkelt att lockas lyssna till lockropen från Sirenernas vilseledande visa:  The "What could possibly go wrong?"-lullaby.

En klok person som hör dessa klassiska ord skjuter lanseringen, lägger benen på ryggen och drar till skogs tills storhelgen är slut. En klok person låter sig inte vilseledas. En klok person vet att Sirenerna inte har någon ingenjörsexamen i FLaGNS: Framgångsrik Lansering Ganska Nära Storhelger.

Själv lockas jag däremot av möjligheten i att vinna lite tid. Vem vet, tänker jag. Det kanske funkar den här gången?

Överrumplad av min egen naiva tro på den felfria lanseringen kämpar jag med min plötsliga förälskelse i vaggvisans glidande toner.

Vad kan gå snett? Hur illa kan det gå?

Det handlar bara om en DNS-ändring. Sedan är hela externwebben och alla våra onlineberoende partnerintegrationer akamaiserade, accelererade och racerbilifierade.

I teorin.

I praktiken kanske vi häller socker i tanken på en rymdraket som måste köras på flytande vätgas?

På ena axeln sitter min hornbeprydda, röda impulsiva hälft och frågar om jag är en man eller mus. På andra axeln sitter en gulblekt skugga med en sned gloria och försöker sälja in sanningen att det är fräckt att vara förståndig och att ingen vill vara det modigaste liket på bårhuset.

Å andra sidan ligger det ingen ära i att vara den fegaste hundrafemtioåringen på hemmet heller.

Vojne vojne.

På artonhundratalet skrev Richard Dybeck om vilka tuffingar vi brukade vara: "Mandom, mod och morske män, finns i gamla Sverige än".

Jag antar att det inte gäller mig och tröstar mig med att datorer inte fanns på Dybecks tid.

Taggmoln: murphy, akamai