Så närmar sig nästa lågkonjunktur. Rubrikerna ropar ut oron som skapar vår krismedvetenhet; frågan är bara var krisen själv befinner sig.

Med fötterna i högsta beredskap på såväl gas- som bromspedal försöker jag bli klokare och förstå den verkliga effekten på oss. Sydeuropas problem är gamla men har först nu nått paniknivå i pressen. Betyder skillnaden i tonläge att vi företagare nu drabbas på riktigt? Själv håller jag ett uppmärksamt öga på våra viktigaste nyckeltal för att förstå hur tyngden på respektive fot ska balanseras inför nästa år, fundera över balansen mellan full fart fram och stopp i maskin.

Som om inte krisande Grekland, Italien och Euro räcker har de fått sällskap av Gartner som marknadsför sina alarmistiska åsikter. Tänk smått. Ta risk. Molna dig mer.

Jaha, tänker jag lite trött och konstaterar att det även fortsättningsvis är bara mitt eget ansvar att ordna budget, strategi och exekvering. Varken rubriksättare eller Gartner har lösningen.

CIO-rollen ska omdefinieras, skrivs det. Vi måste hjälpa till att tjäna pengar, bredsidas det. Lösningen är enkel: lägg ner oanvända system och starta inga stora projekt.

Nähä tänker jag och undrar vilken CIO på vilket företag de studerat. Enkla lösningar på svåra problem låter inte som mitt bolag i alla fall.

Personligen tror jag nämligen att det går att satsa sig ur en kris, men det handlar självfallet om att göra rätt saker och förstå vilka problem man ska lösa innan man börjar arbeta.

Därför kan jag inte ta till mig alla saker som en CIO måste göra enligt analytiker, förståsigpåare och expertinstitut: de sitter med svaren men verkar bara ha en diffus idé om vilken frågan är. Hur trovärdigt är det?

Mina fötter darrar mot pedalerna och tvekar självrannsakande. Finns det kanske ändå universella sanningar som är helt oberoende av vilka frågor som ställs? En it-nyttans motsvarighet till naturlagar som gravitationen?

Efter en stunds velande bestämmer jag mig för att fortsätta på inslagen väg. Tänk framåt. Skapa skalbart. Skydda nyckelprocesser men uppmuntra teknikavvikare så att bolagets tempo fortsätter öka. Så ser min värld ut.

Hos oss initieras nästan hälften av alla omsatta pengar i de lösningar och processer jag och de mina ägnar all vaken tid åt. Gartners tips får mig att undra. Vilken del av den omsättningen ska vi ta bort? Vilken del ska vi låta bli att bygga ut? Vilken del ska vi lägga ut på molnleverantörer med andra primära prioriteringar än vårt väl och ve?

Svaret är både blytungt och fjäderlätt: Ingen.

Fötterna får vara kvar på pedalerna medan jag glor vidare på de egna indikatorerna. Det där med att lita på att andra vet bättre får vänta ett tag till.

Taggmoln: Gartner, tänk själv, moln, cloud computing