Teknikreligiösa minnen

Upp sex på morgonen, arbeta till elva på kvällen, köp pizza till projektgruppen på tio personer, offertdags, vi tar inga projekt under en miljon kronor.

Jag saknar den nya ekonomin. De sjuka åren mot slutet av nittiotalet var så oemotståndligt kreativa och gränslösa. Trots krasch, konkurser och berättigat förlöjligande av en hel branschs masspsykotiska misstag, är jag vemodigt fäst vid tiden och det vi åstadkom. Kanske är det alla människor jag saknar – unga och hungriga, nyfikna och begåvade. Kul är bara förnamnet. Läs mer...
Comments