Tänk själv
01 07 07 22:15 Kategorier: Inköp & Logistik
Den som vill ändra världen behöver ett bra kontaktnät och en god portion vansinne.
Just nu förbereds en av historiens mest ambitiösa utbildningsinsatser någonsin. Forskare vid the Media lab (http://www.media.mit.edu/) på världens troligen ledande tekniska högskola – Bostons MIT, Massachussetts Institute of Technology – har länge letat efter sätt att förbättra människors lärande och skapande med hjälp av datorer.
2005 presenterade medialabbets grundare, världsnamnet Nicholas Negroponte, en smått vansinnig idé som nu håller på att förverkligas: OLPC – One Laptop Per Child (http://www.laptop.org/).
Hans förslag är enkelt: alla barn borde få en egen dator. Alla barn, även i utvecklingsländer, måste få lära sig den nya tekniken eftersom det är deras enda sätt att – som Negroponte uttrycker sig – "tap into their own potential, to be exposed to a whole world of ideas, and to contribute to a more productive and saner world community".
Visionen är att alla barn ska kopplas till Internet och förses med allt som krävs för att kunna skapa, kommunicera och arbeta effektivt.
Hur härlig visionen än är verkar den hopplös att genomföra. Datorerna ska bland annat fungera på platser där elektricitet inte finns och där en dator kostar mer än en fattig familj tjänar på flera livstider.
Negroponte har sannolikt haft god nytta av sitt kontaktnät och goda namn i arbetet. På bara några år har han fått med sig företag som Google och Intel samtidigt som FNs generalsekreterare (vid tiden) Kofi Annan ställt sig bakom projektet.
För att lyckas måste OLPC-projektet klara två saker: de måste vara innovativt billiga samtidigt som de löser varje dators värsta problem: strömförsörjning och nätverkande.
När nu projektet nu närmar sig den riktiga leveransen har det redan åstadkommit mycket som provokation mot många etablerade sanningar.
De enorma potentiella volymerna gör att inköpskostnaderna pressas och därmed kan varje dator så småningom kosta kanske 150 dollar. Till det låga priset bidrar också valet av operativsystem. I datorerna kommer varken Windows eller Mac OS att finnas. I stället har projektet skapat ett nytt grafiskt gränssnitt byggt på en gratisversion av operativsystemet Linux.
Rent tekniskt syftar OLPC till att skapa en energisnål och billig bärbar dator som ska delas ut till barn i tredje världen. Batterierna ska kunna laddas med handvev eller fotpump på platser dit elektriciteten inte tar sig. Datorn har ett innovativt trådlöst nätverk och ska innehålla allt från spel och program för skapande i musik och grafik till rena nyttoprogram.
Projektet har som mål att skapa förutsättningar för barnen att lära sig, inte ge dem kunskapen i sig. Att skapa förutsättningar för dem att forma sin egen framtid och hjälpa tredje världen ta sig ikapp.
Datorerna kommer enligt planen att finnas ute 2008, då visionen ser ut att börja förverkligas.
På hemmaplan
Den svenska skoldebatten handlar om betyg på kunskaper. Jag följer den med förvirrat intresse och undrar vad som hänt de senaste femton åren – att ingen får betyg nuförtiden har jag helt missat. Jag fick min första trea redan i tredje klass i början av sjuttiotalet, och har genom åren vant mig vid att få min kunskap bedömd.
Men debatten är viktig för mig av fler skäl än de rent nostalgiska. Nu i höst börjar min äldsta dotter första klass och jag inser att jag inte vet vad den nya tidens skola går ut på.
Det jag minns från min grundskoletid är en massa pluggande. Det jag minns från min gymnasietid är en massa pluggande. Det jag minns från min högskoletid är en massa pluggande. Någonstans glimtade en lärare till och ville lära oss tänka själva, men mestadels var kunskapen i sig nog – som både mål och mening.
När jag nu är redo att skicka min äldsta dotter till första klass är jag säker som aldrig förr. Målet med skolan måste vara att rusta barnen för livet. Vi måste ge dem verktyg att själva, efter egna huvuden och på egna initiativ, ta sig an framtiden och hitta sina egna lösningar. Där tror jag att Negroponte har en mycket viktig poäng; vi måste lära barnen tänka själva.
Inte ens vi i den rika delen av världen har råd att tänka annorlunda.
Just nu förbereds en av historiens mest ambitiösa utbildningsinsatser någonsin. Forskare vid the Media lab (http://www.media.mit.edu/) på världens troligen ledande tekniska högskola – Bostons MIT, Massachussetts Institute of Technology – har länge letat efter sätt att förbättra människors lärande och skapande med hjälp av datorer.
2005 presenterade medialabbets grundare, världsnamnet Nicholas Negroponte, en smått vansinnig idé som nu håller på att förverkligas: OLPC – One Laptop Per Child (http://www.laptop.org/).
Hans förslag är enkelt: alla barn borde få en egen dator. Alla barn, även i utvecklingsländer, måste få lära sig den nya tekniken eftersom det är deras enda sätt att – som Negroponte uttrycker sig – "tap into their own potential, to be exposed to a whole world of ideas, and to contribute to a more productive and saner world community".
Visionen är att alla barn ska kopplas till Internet och förses med allt som krävs för att kunna skapa, kommunicera och arbeta effektivt.
Hur härlig visionen än är verkar den hopplös att genomföra. Datorerna ska bland annat fungera på platser där elektricitet inte finns och där en dator kostar mer än en fattig familj tjänar på flera livstider.
Negroponte har sannolikt haft god nytta av sitt kontaktnät och goda namn i arbetet. På bara några år har han fått med sig företag som Google och Intel samtidigt som FNs generalsekreterare (vid tiden) Kofi Annan ställt sig bakom projektet.
För att lyckas måste OLPC-projektet klara två saker: de måste vara innovativt billiga samtidigt som de löser varje dators värsta problem: strömförsörjning och nätverkande.
När nu projektet nu närmar sig den riktiga leveransen har det redan åstadkommit mycket som provokation mot många etablerade sanningar.
De enorma potentiella volymerna gör att inköpskostnaderna pressas och därmed kan varje dator så småningom kosta kanske 150 dollar. Till det låga priset bidrar också valet av operativsystem. I datorerna kommer varken Windows eller Mac OS att finnas. I stället har projektet skapat ett nytt grafiskt gränssnitt byggt på en gratisversion av operativsystemet Linux.
Rent tekniskt syftar OLPC till att skapa en energisnål och billig bärbar dator som ska delas ut till barn i tredje världen. Batterierna ska kunna laddas med handvev eller fotpump på platser dit elektriciteten inte tar sig. Datorn har ett innovativt trådlöst nätverk och ska innehålla allt från spel och program för skapande i musik och grafik till rena nyttoprogram.
Projektet har som mål att skapa förutsättningar för barnen att lära sig, inte ge dem kunskapen i sig. Att skapa förutsättningar för dem att forma sin egen framtid och hjälpa tredje världen ta sig ikapp.
Datorerna kommer enligt planen att finnas ute 2008, då visionen ser ut att börja förverkligas.
På hemmaplan
Den svenska skoldebatten handlar om betyg på kunskaper. Jag följer den med förvirrat intresse och undrar vad som hänt de senaste femton åren – att ingen får betyg nuförtiden har jag helt missat. Jag fick min första trea redan i tredje klass i början av sjuttiotalet, och har genom åren vant mig vid att få min kunskap bedömd.
Men debatten är viktig för mig av fler skäl än de rent nostalgiska. Nu i höst börjar min äldsta dotter första klass och jag inser att jag inte vet vad den nya tidens skola går ut på.
Det jag minns från min grundskoletid är en massa pluggande. Det jag minns från min gymnasietid är en massa pluggande. Det jag minns från min högskoletid är en massa pluggande. Någonstans glimtade en lärare till och ville lära oss tänka själva, men mestadels var kunskapen i sig nog – som både mål och mening.
När jag nu är redo att skicka min äldsta dotter till första klass är jag säker som aldrig förr. Målet med skolan måste vara att rusta barnen för livet. Vi måste ge dem verktyg att själva, efter egna huvuden och på egna initiativ, ta sig an framtiden och hitta sina egna lösningar. Där tror jag att Negroponte har en mycket viktig poäng; vi måste lära barnen tänka själva.
Inte ens vi i den rika delen av världen har råd att tänka annorlunda.
blog comments powered by Disqus