Sifferexcercis
05 09 07 22:15 Kategorier: Krönikor i Computer Sweden | Livet som CIO
Fyra veckors sommarledigt senare. Jag provade ett nytt grepp den här semestern: jag arbetade inte. Mobiltelefonen var på, men mailen fick vara. Resultatet blev 2500 olästa brev på fyra veckor. Det är 125 brev om dagen eller nästan 16 brev i timmen eller mer än ett brev var fjärde minut.
Men det är naturligtvis när jag räknar som om mitt jobb bara var ett jobb med åttatimmars arbetsdagar måndag till fredag. I stället borde jag kanske resonera som om det är ett kall med sexton timmars arbetsdagar. Då kommer vi ner i bara åtta brev i timmen. Lägger vi dessutom på att en normal karriärvecka har sju arbetsdagar kommer mailfloden ner i blygsamma dryga fem brev i timmen, varav alltför mycket är spam.
Tyvärr ser det ut som om vår spamtorka på bolaget är över och vi inte längre är herrar över vårt inflöde. Det är som om spammarna inspirerats av sommarens översvämningar och insett att det förr eller senare läcker in i vilket bygge som helst – bara man öser på. Märkligt nog lönar det sig uppenbarligen att skicka ut dessa snabbratade brev som utan urskillning blästrar våra nätverk.
Det tog mig en vecka att rensa upp dem. Först på fredagen kunde jag se slutet; då hade jag plöjt igenom breven i ett genomsnittstempo drygt ett brev i minuten under en hel arbetsvecka.
När kvantiteten är mördande blir kvaliteten lidande. Jag har kollegor som inte ens försöker längre. De tar alla brev som skickats under sommaren och arkiverar dem direkt. Är det viktigt, resonerar de, får väl avsändaren skicka om brevet.
Personligen har jag inte kommit dit än. Präglad av en konservativ uppväxt lever jag med en sorts japansk hederskodex: får man brev ska man besvara dem. I min personliga utveckling har jag nu kommit så långt att jag gör undantag för spam – dessa besvarar inte ens jag.
Men konflikten mellan kvantitet och kvalitet lever vidare. Spamfilter tar hand om en del av brevskörden, men resten ska läsas och sållas, begripas och besvaras.
Tills epostprogrammen blir klyftigare och utrustas med irrelevansfilter ska mina kommande semestrar inte vara mer än tvåtusen brev långa.
Men det är naturligtvis när jag räknar som om mitt jobb bara var ett jobb med åttatimmars arbetsdagar måndag till fredag. I stället borde jag kanske resonera som om det är ett kall med sexton timmars arbetsdagar. Då kommer vi ner i bara åtta brev i timmen. Lägger vi dessutom på att en normal karriärvecka har sju arbetsdagar kommer mailfloden ner i blygsamma dryga fem brev i timmen, varav alltför mycket är spam.
Tyvärr ser det ut som om vår spamtorka på bolaget är över och vi inte längre är herrar över vårt inflöde. Det är som om spammarna inspirerats av sommarens översvämningar och insett att det förr eller senare läcker in i vilket bygge som helst – bara man öser på. Märkligt nog lönar det sig uppenbarligen att skicka ut dessa snabbratade brev som utan urskillning blästrar våra nätverk.
Det tog mig en vecka att rensa upp dem. Först på fredagen kunde jag se slutet; då hade jag plöjt igenom breven i ett genomsnittstempo drygt ett brev i minuten under en hel arbetsvecka.
När kvantiteten är mördande blir kvaliteten lidande. Jag har kollegor som inte ens försöker längre. De tar alla brev som skickats under sommaren och arkiverar dem direkt. Är det viktigt, resonerar de, får väl avsändaren skicka om brevet.
Personligen har jag inte kommit dit än. Präglad av en konservativ uppväxt lever jag med en sorts japansk hederskodex: får man brev ska man besvara dem. I min personliga utveckling har jag nu kommit så långt att jag gör undantag för spam – dessa besvarar inte ens jag.
Men konflikten mellan kvantitet och kvalitet lever vidare. Spamfilter tar hand om en del av brevskörden, men resten ska läsas och sållas, begripas och besvaras.
Tills epostprogrammen blir klyftigare och utrustas med irrelevansfilter ska mina kommande semestrar inte vara mer än tvåtusen brev långa.
blog comments powered by Disqus