Masskultur utan kostnad

Internet är min drog. För varje år har nätmissbruket satt djupare och djupare spår och till slut lyckats ändra min världsuppfattning. Först om småsaker som hur man distribuerar mjukvara. Senare om större saker som att bygga globalt enhetliga affärssystem på nätet. Slutligen om världsomvälvande idén att även hög kvalitet kan vara gratis.

Jag har i år följt företeelsen open source med spänning och i mer än tio år förlitat mig på Linux som serversystem. Jag har testat olika sorters helt öppna webbaserade system, och jag har fascinerats av alla fantastiska lösningar som människor över hela världen samarbetar fram.

Men jag har inte förrän alldeles nyligen börjat ta denna gratiskraft för given och sett den som en inte bara trovärdig utan också nödvändig och självklar del av samhället.

När Netscape en gång hostade till och dog för att direkt återuppstå som open source trodde jag inte på någon framtid för programmet. År senare är Firefox och Thunderbird några lysande exempel på en masskultur som kommer med ett inbyggt ideal: gratis, fri och inte till salu.

Idag ses nätet fortfarande som synonymt med gratis. Google erbjuder det mesta från ordbehandling och kalkylprogram till enklare bildbehandling.

Snart släpps Photoshop i en onlineversion. Återstår att se om det blir så gratis som ryktet säger.

Men mest kraft undrar jag om inte Linux trots allt har.

De senaste veckorna har jag plöjt igenom olika distributioner – framför allt Ubuntufamiljen med Ubuntu, Kubuntu, Xubuntu och Edubuntu, men också mer udda varianter som bygger på (i stort sett oanvändbart) glassiga Enlightenment.

Resultatet gör mig stum.

Det är ofta så bra.

Det är ofta så enkelt.

Det är alltid så gratis.

Visst, jag har lyckats provocera installationer att krascha. Jag har lyckats sabba datorer och fått börja om igen. Jag har hitta brister i vissa drivrutiner, men när dammet lagt sig och datorn kommit igång igen talar resultatet för sig själv.

Linux, t.ex. paketerat i Ubuntus distribution, förtjänar att tas på stort allvar även som klientmjukvara. Även som standard-operativ på skrivbordet. Även för de som inte är datorvana.

Wow.

Jag är imponerad, och jag är ändå född och uppvuxen i Malmö (!).

Ubuntus Live-CD tar några minuter att ladda ner och bränna. Den kör igång i stort sett vilken normal PC som helst och partitionerar snällt om disken utan att förstöra tidigare operativsystem. Den kommer med en full serie office-program. Den är enkel att använda och den innehåller drivrutiner till det mesta jag hittills provat.

Framför allt har min Linuxdator en egenskap jag älskar: den knarrar inte en timme efter att den startat som min windowsmaskin. Den leker inte med sig själv. Det gör bara det det ska.

Bäva månde Redmond. Revolutionen är nära.
blog comments powered by Disqus