Jag är på semester. Resan har varit planerad sedan länge, och enligt planen ska jag skriva en krönika från hotellet. Det låter kanske underligt, men jag har sett fram emot det.

Någonting i mig har kvar en romantisk bild av korrespondenten på fältet som lever ett teknikminimalistiskt liv och som med små medel för fram rapporter från det ena efter det andra av världens alla oländiga katastrofhärdar. Det här ska bli min möjlighet att få prova en mycket begränsad variant av samma sak - ja, så fantiserade jag i alla fall före resan.

På hemmaplan förberedde jag mig genom att packa ner livets nödtorft i form av en portabel dator och en mobiltelefon. Båda är med på alla resor i vanliga fall också, men den här gången hade jag förberett mig extra noga och skaffat modeminställningar och uppkopplingsuppgifter för grps- och 3G till i stort sett världens alla mobiloperatörer. Tanken var att kunna använda min 3G-telefon som modem eller mobil accesspunkt och få en anständig uppkoppling från vilket oländigt semesterparadis som helst. Så skulle jag sedan kunna stå i kontakt med redaktionen på hemmaplan - i alla fall tillräckligt bra för att kunna skicka krönikan via epost.

I förväg parade jag även samman mobiltelefonen och datorn över blåtand, grävde upp CID-strängar och adresser till min operatör och finjusterade uppkopplingen. Efter sedvanlig ställtid fungerade allt klockrent; de mobila nätverken var förbryllande tillförlitliga, snabba och tillgängliga.

Nu sitter jag mitt i semestern och kliar mig för tredje dagen i den hårbotten som jag snart gjort om till flint.

Jag glömde en sak: andra länders mobiloperatörer.

Telefonen säger att signalstyrkan är enorm men att den inte hittar någon operatör och att jag inte får ringa (va, vad är det?). Jag har provat att byta operatör och tillhörande accesskoder, och har hittills konstaterat - med varenda möjlig operatör - att roaming inte funkar lika bra (dvs inte alls) för datatrafik som för röst.

Någon kontakt med omvärlden får jag under alla förhållanden inte, och jag undrar vad de riktiga korrespondenterna på fältet har för utrustning för att klara sig. Kanske har alla utrikeskorrar var sin dedikerad satellit, tänker jag i ett irriterat ögonblick tills det slår mig.

De använder så klart första bästa internetkafé i bushen.

Det blir i alla fall så jag får hem min krönika när det moderna mobila tekniken sviker.