Äntligen e-business

Axis säljer indirekt; vi gör affärer genom distributörer som i sin tur säljer genom återförsäljare. Över hela världen har vi tiotusentals företag som för ut våra produkter på vitt skilda språk och i olika kulturer.

Jag och mina medarbetare har den utmärkta utmaningen att hitta en del av de röda trådar som hjälper oss arbeta effektivare och mer enhetligt – inte bara inom bolaget utan också tillsammans med alla dessa tusen och åter tusen återförsäljare som verkar på sina olika kulturella spelplaner.

Länge byggde vi klyftiga och ganska kompetenta men också relativt okontroversiella lösningar åt dessa företag på världens olika marknader. För ett antal månader sedan bestämde vi oss emellertid för att lägga en viktig del av affären på nätet, att bygga en stödlösning som skulle hjälpa alla våra internationella säljare och affärsmän öka tempot ytterligare. En enda lösning – samma överallt, från Brasilien och Ryssland till Sydafrika och USA.

Att mitt hår inte är grått idag beror sannolikt på att det var tillräckligt vitt redan från början. Erfarenheten av ett internationellt kravarbete, där resultatet påverkar varenda kravställares egen möjlighet att göra ett bra arbete – och i slutänden också hans lön – är som väntat både fantastisk och skräckinjagande.

Vi har prototypat. Och prototypat. Och förankrat. Och prototypat mer. Och utvecklat. Och lanserat i små steg. Och ändrat de lanserade små stegen. Och förankrat. Och prototypat igen.

Missförstå mig inte. Jag har haft obeskrivligt roligt och varit lika obeskrivligt mån om att vi ska göra ett arbete som funkar överallt. Vi ersätter trots allt en massa manuella och lokala lösningar och processer med en enda global lösning. Att oroa sig i det läget är en del av en normal självbevarelsedrift.

Så kom då ögonblicket. För bara några dagar sedan började vi rulla ut lösningen.

De första dagarna tittade vi på servrar och loggar som äggsjuka hönor, men efter ett antal dagar började vi lita på vår lösning. Nu väntar det hårda arbetet att föra ut och förklara den för alla dessa tusen företag, men jag är inte längre lika orolig.

Affärsmännen – alla de där vars lön jag sumpar om lösningen inte funkar – har alla, som en man, stått upp och huggit tag i utmaningen med liv och lust. Ingen tvekan. Inget mesande. Inget gnäll. Bara fullt ös framåt.

Just nu sitter jag med ett lättat leende på läpparna och njuter. För första gången på månader har jag fått näsan över vattnet, och jag unnar mig att stanna upp och stolt blicka ut över vad som – tack vare alla häftiga kollegor – nog till slut kommer att bli riktigt bra.
blog comments powered by Disqus