Censuren försöker inta internet. Den förste februari i år (1996, red.anm), en dag kallad svarta torsdagen, avskaffades yttrandefriheten - grundbulten i varje demokrati. Sedan dess har frihetsälskare och datorföretag fört en strid i amerikanska domstolar för att återta denna förlorade rättighet.

"Du måste förstå att vår civilisation är så vidsträckt att vi inte kan låta våra minoriteter bli upprörda och oroliga. Fråga dig bara själv: Vad vill vi framförallt ha i vårt land? Folk vill vara lyckliga, det stämmer väl?/.../Färgade människor tycker inte om 'Little Black Sambo'. Bränn den. Vita människor trivs inte riktigt med 'Onkel Toms stuga'. Bränn den."

Orden är författaren Ray Bradburys. I sin briljanta och dystert ironiska roman Fahrenheit 451 försvarar han alla människors rätt att ha en åsikt. Samtidigt målar han upp de absurda förändringar ett samhälle genomgår när den största av alla synder är att ha en avvikande åsikt.

Censuren drabbar internet
Romanen skrevs för fyrtio år sedan, men kunde lika gärna handlat om de senaste försöken att censurera internet.

Bakgrunden hittar vi i USA. Skrämd av att barn skulle kunna hitta nakenbilder på internet (vilket inte är populärt hos opinionsbildande och inflytelserika religiösa grupper) drev USA:s president Bill Clinton igenom en lag i våras, Communications Decency Act (ungefär kommunikationsanständighetslagen). Lagen är ytterst ospecifik, och omfattar alla amerikaner som publicerar hemsidor som bedöms vara stötande och osedliga. Över en natt blev det straffbart att publicera Odysséen av James Joyce. Straffet: upp till 250 000 dollar i böter och som mest två års fängelse.

Under våren har en rättsprocess om den nya lagen pågått - häromdagen kom domstolens utlåtande. I ett 175 sidor långt domslut fastställde tre domare, som specialstuderat internet, att den nya lagen strider mot den amerikanska grundlagen, och därför inte gäller.

Segern innebär att yttrandefriheten går säker ännu ett tag (förutsatt att det amerikanska justitiedepartementet inte överklagar domen; tiden går ut 2 juli), men skadan är till viss del redan skedd i och med att andra länders internetpublicister - också svenska - tar på sig rollen som censorer, och på eget bevåg stryker material som (i deras ögon) kan väcka anstöt.

Detta är en tragisk och skrämmande trend.

Att få vara annorlunda
I förlängningen handlar rättegången nämligen inte alls om sex - det handlar om vår rätt att stöta oss med andra, vår rätt att vara uppkäftiga och irriterande, vår rätt att avvika från mängden. Bara i ett samhälle där alla får ha en egen åsikt, en egen mening och uppfattning, kan den fria tanken leva vidare.

Vi måste inse att det inte är de skrämmande åsikterna som hotar demokratin, yttrandefriheten och de frihetliga värderingarna. Vi kan aldrig skapa ett samhälle där allas åsikter passar alla. Om obehagliga åsikter sållas bort försvinner alla åsikter, eller som Ray Bradbury uttryckte saken:

"Trampa inte på tårna på hundvänner, kattvänner, läkare, jurister, köpmän, företagsledare, mormoner, baptister, unitarier, andra generationens kineser, svenskar, italienare, tyskar, texasbor, brooklynbor, irländare, folk från Oregon eller Mexico."

Ni ser själva hur orimlighetens ord ser ut.

Dumhet och kortsiktigt tänkande
Nej, det är censurlustan som dödar genom att kväva den fria debatten för att - i frihetens namn - skydda mänskligheten från obehagliga åsikter. Denna lust bottnar i dumhet och kortsynthetiktigt tänkande, för vem vill egentligen skyddas från att få ha en egen uppfattning, bara för att någon kan ta illa upp? Vem vill att andra ska avgöra vad som är irriterande, stötande eller bara komiskt?

Friheten att ha en åsikt som man får uttrycka, är värd uppoffringar. Sålunda förlorar vi den skenbara trygghet ett fulllständigt förutsägbart liv ger - ett liv där alla avvikande åsikter filtreras bort.

Det är tack och lov fortfarande upp till var och en att ha en åsikt - och upp till var och en att ta illa upp.

Censorer och diktaturer
Så måste det vara, för det finns inga alternativ. En demokrati där ordet, åsikten och förolämpningen är fri besegrar i alla avseenden det samhälle där mekaniska lagar och paragrafridande, bokstavstroende censorer tar illa upp och å befolkningens vägnar. Vi har faktiskt ett ord för sådana samhällen. De kallas diktaturer.

Så ta er friheten att bara trampa på - i allt från ullstrumpor till träskor. Trampa på och bevare oss väl för 1990-talets ömfotingar.

Adresser:
http://mirrors.yahoo.com/eff/speech.html (För den som vill veta mer om rättskampen.)

http://www.aclu.org/court/cdadec.html (Hela domslutet - alla 175 sidorna! De är inte lika svårlästa som de ser ut att vara.)

http://www.flashback.se/ (Svensk undergroundtidning som yttrar sig garanterat fritt i alla frågor.)