Skruva av tramporna

Jag är på väg till Boston för att prata säljprocesser, stödsystem och analyser. Koll på läget och effektivt sätt att arbeta är viktigt när man växer fort. Tillväxten gör att det alltid tycks finnas ett pedagogiskt underskott. Nya kollegor behöver mer stöd än vi kan erbjuda och att utbilda ikapp blir ett sisyfosarbete.

På väg till USA brottas jag med funderingarna på hur vi ska lösa den till synes omöjliga konflikten mellan snabb tillväxt, hög förändringstakt, ständig innovation även på processidan och en arbetsstyrka som trots detta alltid ska ha full koll på läget.

— Sänk takten i förändringsarbetet hör jag en inre röst säga, men jag vågar inte lyssna och lyda. Vi måste hålla tempot för att nå målen.

— Satsa mer på utbildningsmaterial säger en annan röst, men jag tvivlar på att det skulle räcka. Även om vi får fram materialet ska mottagarna ha tid att ta det till sig.

— Förenkla systemen så att allt är självförklarande säger en tredje. Det är här jag tror vi ska vara. Självklara system. Självklara lösningar för all personal som kommer in så att vi alla kan arbeta effektivt från dag ett. Jo, det är ett vackert ideal men hur får man en process som trots allt inte är enkel att se enkel ut? Hur får man en global ambition och process att vara kristallklar på jordens alla kontinenter och omedelbart förståelig över alla kulturella barriärer och referensramar?

På väg till flyget ser jag en mamma springa bakom sin son. Han kanske är fem år gammal, på väg att lära sig cykla. Modern håller i en metallstång som sitter fastmonterad strax under pojkens cykelsadel. Jag ler lite och tänker på hur vansinnig den tekniska konstruktionen är som bara hjälper mamman och förstör för pojken. Stången pekar snett upp i luften och förskjuter tyngdpunkten uppåt. Så fort mamman släpper taget tippar cykeln – naturligtvis på grund av pojkens vingel men till del också av hjälppinnens extratyngd.

Jag hade en likadan pinne till min äldsta dotter. Skiten borde förbjudas. Jag sprang livet av mig och min dotter ramlade ändå. Till nästa dotters cykelpremiär hade jag fått ett tips av en snillrik kollega:
— Skruva av tramporna. Låt henne använda den som springcykel med benen i marken tills hon kan hålla balansen. När hon kan glida fram med benen i vädret sätter du på tramporna igen.

Tipset var ovärderligt. Jag sprang inte en meter. Min yngsta flicka lärde sig cykla utan stödhjul som tvååring, helt på egen hand.

På väg till Boston tar jag med mig bilden av cykelpinnen. På något sätt får vi lära oss skruva av tramporna – skapa en light-version, en trygg sandlåda där resultatet fortfarande räknas men där det inte går lika fort.

Det är i stunder som denna jag önskar att jag läste maskinteknik i stället. Var hittar man tramporna i ett säljstödsystem?
blog comments powered by Disqus