Beställning 72
15 06 05 21:26 Kategorier: Krönikor i Computer Sweden | Livet som CIO
I veckan kom en låda från Google till kontoret. Beväpnad med säckakärra och darrande fingrar tog jag lådan till IT-avdelningen.
—Google har kommit!
Efter tio sekunder var vi samlade, alla vi medelålders småpojkar som inte kan få nog av hårda paket på julafton.
Ur lådan gled en uppenbarelse i kornblått med matchande vinkeljärn för rackmonteringen och Googles logotyp motivlackad på utsidan. Drottning Google var på visit och vi stöd tysta i vördnad.
Tre sekunder senare blev vi ingenjörer igen. Rummets samlade klåfingrar skulle in i lådan. Tanken på att dissekera Google berusade, tills alla upptäckte att det inte gick. Lådan var förseglad. Suck. Så klart.
Vi nöjde oss med att stirra in genom fläkthålen och muttra vårt nya mantra:
—Kolla, det sitter en diskdrive bakom gallret.
Google är vassa på mycket. Det kan både bygga sökmotorer och designa serverlådor. En sak de inte kan är momsregler inom EU.
Att köpa en server av dem visade sig vara en knepig övning eftersom de bara tar betalt med kreditkort eller via pengar i kuvert, och oavsett hur man beställer måste man betala moms.
Min ekonomiavdelning (som kan allt om att inte betala moms vid fel tillfällen) tyckte riktigt illa om upplägget. Så går det helt enkelt inte till inom EU.
Vi enades om att undvika kreditkort och hoppades att momsen skulle försvinna om vi betalade på annat sätt. Det gjorde den inte. Vi annullerade snabbt beställningen – nummer 72 sedan den europeiska starten.
Vad gör man i det läget som googletrånande sökmotorfetischist? Ger upp? Icke! Men e-posta gör man inte. Till Internets portalföretag nummer ett måste man ringa.
Googles försäljningsorganisation i Europa visade sig bestå av två personer – en heter Richard och den andre är VD, och båda skulle absolut lägga på moms.
—Våra system är inte riktigt färdiga, sade de. Våra system hänger inte med, sade de. Våra system är inte så bra, sade de.
Nähä, tänkte jag och försökte förhandla med min ekonomiavdelning.
—Så går det inte till inom EU, blev svaret.
Jag ringde igen. Den här gången lovade både Richard och VDn att vi skulle slippa momsen om de bara fick ta kreditupplysningar om oss och kunde ringa till tre referenser för att kontrollera oss.
En förhandlingsöppning – jag högg direkt! Efter en veckas handläggningstid fick jag ett mail. Order 72 hade återaktiverats. Leveransen var på väg. Fakturan hade redan skickats.
Och momsen då? Jodå, den fanns kvar den med.
Jag ringde min kompis Richard. Tänka sig, han kom ihåg mig – mycket väl till och med. Efter att ha konsulterat VDn lovade han att skicka en kreditfaktura på momsen.
—Våra system är inte riktigt färdiga, sade han.
Nä, tänkte jag. Det är de nog inte.
—Google har kommit!
Efter tio sekunder var vi samlade, alla vi medelålders småpojkar som inte kan få nog av hårda paket på julafton.
Ur lådan gled en uppenbarelse i kornblått med matchande vinkeljärn för rackmonteringen och Googles logotyp motivlackad på utsidan. Drottning Google var på visit och vi stöd tysta i vördnad.
Tre sekunder senare blev vi ingenjörer igen. Rummets samlade klåfingrar skulle in i lådan. Tanken på att dissekera Google berusade, tills alla upptäckte att det inte gick. Lådan var förseglad. Suck. Så klart.
Vi nöjde oss med att stirra in genom fläkthålen och muttra vårt nya mantra:
—Kolla, det sitter en diskdrive bakom gallret.
Google är vassa på mycket. Det kan både bygga sökmotorer och designa serverlådor. En sak de inte kan är momsregler inom EU.
Att köpa en server av dem visade sig vara en knepig övning eftersom de bara tar betalt med kreditkort eller via pengar i kuvert, och oavsett hur man beställer måste man betala moms.
Min ekonomiavdelning (som kan allt om att inte betala moms vid fel tillfällen) tyckte riktigt illa om upplägget. Så går det helt enkelt inte till inom EU.
Vi enades om att undvika kreditkort och hoppades att momsen skulle försvinna om vi betalade på annat sätt. Det gjorde den inte. Vi annullerade snabbt beställningen – nummer 72 sedan den europeiska starten.
Vad gör man i det läget som googletrånande sökmotorfetischist? Ger upp? Icke! Men e-posta gör man inte. Till Internets portalföretag nummer ett måste man ringa.
Googles försäljningsorganisation i Europa visade sig bestå av två personer – en heter Richard och den andre är VD, och båda skulle absolut lägga på moms.
—Våra system är inte riktigt färdiga, sade de. Våra system hänger inte med, sade de. Våra system är inte så bra, sade de.
Nähä, tänkte jag och försökte förhandla med min ekonomiavdelning.
—Så går det inte till inom EU, blev svaret.
Jag ringde igen. Den här gången lovade både Richard och VDn att vi skulle slippa momsen om de bara fick ta kreditupplysningar om oss och kunde ringa till tre referenser för att kontrollera oss.
En förhandlingsöppning – jag högg direkt! Efter en veckas handläggningstid fick jag ett mail. Order 72 hade återaktiverats. Leveransen var på väg. Fakturan hade redan skickats.
Och momsen då? Jodå, den fanns kvar den med.
Jag ringde min kompis Richard. Tänka sig, han kom ihåg mig – mycket väl till och med. Efter att ha konsulterat VDn lovade han att skicka en kreditfaktura på momsen.
—Våra system är inte riktigt färdiga, sade han.
Nä, tänkte jag. Det är de nog inte.
blog comments powered by Disqus