Nya pennor

De senaste tre åren har världen gått från IT-bubblans baksmälla till aggressiv högkonjunktur för att nu eventuellt stå inför en ny inbromsning igen. Kanske är det en sorts naturlag på alla områden – allt som föds ska dö och konjunkturer går både upp och ner. Allt går igen i ett ständigt cykliskt förlopp.

För min del började jag skriva krönikor i Computer Sweden för snart tre år sedan. Under hela denna tid har jag försökt hålla mig inom en ganska väldefinierad spelplan: någonstans över gränsen för vad som är trivialt och irrelevant men samtidigt under gränsen för det som klassas som inside information.

Det borde vara en enorm plats att vistas på – ett utrymme som rymmer ett oändligt antal fragment av ett yrkes utmaningar. Snart tre års krönikor har bildat en mosaik av intryck och upplevelser, bilder av med- och motgångar under tre år av snabbt förändring och tillväxt. De har behandlat det mesta från vattenfyllda serverrum och ledarskapets utmaningar till bisarr servernomenklatur och vårt tekniska bidrag till bolagets affärsnytta.

På vägen har jag fått hjälp av några läsare att förstå mer om livet. Mest om att fler tycks ha samma sorts utmaningar, åsikter och humor som jag, men också att några inte har det. I försöken att berätta om hur jag har det har ibland någon känt sig trampad på tårna. Det har inte varit meningen. Jag ville aldrig peka finger – jag försökte bara beskriva ett liv.

Efter tre år har jag slutligen börjat se andra änden av kretsloppet i mina egna krönikor. Känslan att allt är på väg att gå igen och en stark ovilja att upprepa mig gör att det är dags att sluta.

Lusten att skriva om det jag inte kan berätta – eller det ingen vill läsa – har till slut gjort att jag ska be att få tacka för mig och för att jag fått ta plats. Det har varit en härlig tid, och nu hoppas jag att nya pennor får en chans att skriva in sig i 2008.

Själv ser jag fram emot den pensionerades lyx: att sitta på läktaren och veta bäst själv.

:-)

Jag hoppas att ingen tog det på allvar, men för säkerhets skull ska jag förtydliga mig: det vara bara ett skämt.
blog comments powered by Disqus