Management by misstag och lättja

I alla år har jag försökt avveckla mig själv. På något sätt har det misslyckats varje gång, men avsikten ligger fast: bort med mig och in med andra. Min roll är att lyfta fram begåvningar – hitta befintliga eller blivande snillen att ge ansvar, lämna över till och få att växa. Någonting ska det väl ändå bli kvar för mig att göra har jag resonerat.

Det är så häftigt att se adepter lyckas, men receptet på framgång tycks variera från fall till fall. Själv har jag åtminstone inte hittat någon universalformel.

Som chef har jag emellertid utgått från tre egna övertygelser som gränsar till mantran.

1. Det är inte personen det är fel på utan omständigheterna. Om någon inte lyckas leverera får man förändra förutsättningarna och inte ta den lätta utvägen och skylla på individen. Om en person inte lyckas är det med andra ord i första, andra och tredje hand mitt fel. Så småningom får personerna själva ta ansvar, men det börjar alltid med att jag måste bidra till att omständigheterna är riggade för någon sorts möjlig framgång.

Funkar det alltid? Nä, det gör det så klart inte, men det funkar förbluffande ofta. Det kräver att man ser och hör varje person för sig och inte tar för många genvägar med mallade angreppsmetoder.

2. För att lyckas måste man först göra fel. Det finns ingen innovation utan misstag, och om man vill att personer ska vara innovativa måste man förlåta misstag och ägna kraften åt att fixa felen i stället för att hitta syndabockar. Jag brukar påminna mina medarbetare att de förväntas göra fel – de ska bara se till att göra nya fel varje gång så att vi lär oss något av erfarenheten.

3. Det är fint att vara lat. Personligen är jag övertygad om att lättja driver innovation. Personer som inte har något emot att gå över ån efter vatten lär fortsätta med det, om så bara för motionens skull. Det får de göra någon annanstans. Ska man klara av att skala en verksamhet och tjäna mer pengar än mängden resurser vi adderar är lättja därför en fin egenskap. Det gör att onödiga moment tas bort, överflödiga regler slopas och ersätts av en hård kärna med ren, koncentrerad nytta.

Men förutsättningarna för att detta ska funka ligger i att alla har rätten och skyldigheten att agera. Som chef måste jag alltså avskaffa mig själv – varje dag och i små stycken abdikera under kontrollerade former.

Kalla mig lat om ni vill. Det är beröm där jag kommer ifrån.
blog comments powered by Disqus