Tokyo och Singapore ligger långt bort. Under en normal arbetsdag i Sverige har vi – i bästa fall – två till tre timmars överlapp varje dag. Resten av tiden ägnar vi åt att vänta på varandra; det är en utmaning när man ska samarbeta.

Jag är just tillbaka efter ett snabbt nedslag i dessa asiatiska världsmetropoler, där vi försöker trotsa dubbel-byteproblem och kulturella skillnader för att ta sista steget i en global lansering.

På plats bakom tangentbord och medarbetare inser jag att det är mycket som skiljer oss åt på ett rent fundamentalt plan. I Japan har man exempelvis flera olika alfabet och teckenuppsättningar samtidigt. När jag med tjugo frågor försöker förstå hur vi ska lösa en till synes enkel fråga som att sortera i listor med dessa för mig främmande teckenuppsättningar får jag bara oförstående blickar tillbaka.

Vadå sortera?

Jag går till en dator och visar vad jag menar. En normal lista har en ordning, en början och ett slut. Den kan sorteras stigande eller fallande. Från a till ö eller tvärtom. Hur gör man i Japan? frågar jag.

De oförstående blickarna försvinner inte trots min överdängarpedagogik.

Visserligen kan en japansk version av Windows sortera filer och kataloger i någon sorts ordning som tycks styrd av tecknets ordningsnummer i datorns teckentabell, men detta är i sig ingenting som tycks ha betydelse för mina japanska kollegor. De menar kort och gott att dessa tecken saknar entydig inbördes ordning, att tecknen följer en matrisstruktur som trotsar enkel västerländsk listlogik, och att en japan därför inte arbetar med information på det sättet.

Man sorterar helt enkelt inte. Man söker.

Episoden hjälper mig minnas det självklara: att aldrig ta något för givet, att aldrig tro att den minsta gemensamma nämnaren är större än den är.

All business is local.

All kommunikation likaså.

Globala system som bygger på kommunikation och ska stötta affärer låter därför som en paradox. Någonstans kommer undantagen och anpassningarna – kompromisserna som ger oss möjlighet att sprida våra lösningar över hela världen utan att förlora den lokala särart som gör lösningen begriplig och nyttig för användarna.

Jag är just tillbaka efter en resa i tid, rum och referensramar. Framför mig ligger utmaningen att bygga en systembro som är både nyttig och otvetydigt begriplig överallt hela världen.

Vi bygger bron bit för bit, men övertygelsen om De Globala Systemens Allomfattande Nytta har fått sig ännu en törn av verkligheten.

Taggmoln: singapore, tokyo, sortera, systembro