Om landets säljare har en motsvarighet till Oscarsgalan ligger jag bra till i kategorin Årets Surgubbe. Låt mig förklara varför.

För några år sedan dök en ny sorts telefonsamtal upp i mitt yrkesliv – dörröppnarna som ringde för att boka möte. Det nya var inte kallringandet i sig. Det nya var dörröppnarnas nära nog totala brist på kunskap.

Än idag ringer de. Inhyrda från bemannings- eller callcenter-företag, beväpnade med manus och kalender, ska de fylla sin kvot av bokade möten mellan mig och någon som då – senare – ska förklara för mig varför vi ses.

I dessa första telefonsamtal får jag veta att erbjudandet är lysande oundgängligt – men så fort jag ställer någon kontrollfråga spricker fasaden. Det räcker med en enkla saker som:

— Kan du skicka skriftligt material?

eller

— Vet du vart du har ringt och vad vi sysslar med?

för att det ska bli pinsamt tydligt att personen som ringer inte har en susning.

Personen har ingen aning om vad jag sysslar med, ingen aning om vad mitt företag sysslar med, ingen aning om varför eller hur deras lösning (ens i teorin) är nyttig för oss – och vad värre är, oftast inte ens en aning om vad lösningen de representerar går ut på. De är där för att läsa innantill så effektivt att jag går med på att boka möte med någon annan.

För min del är det en ren förolämpning. Om de inte råkar ha den vansinniga turen att jag just då letar efter numret till just deras företag för dagen är jag inte intresserad. Utan undantag. Så lite att göra har jag inte.

Förmodligen är jag den tråkigaste kunden i Sverige. De flesta telefonsäljare har inte en chans.

Hur kommer man igenom?
Det finns dock de som har lyckats. Hemligheten med att sälja till mig är att kunna sina saker, att ha en aning om vilka vi (som de vill sälja till) är samt hur deras lösning och våra eventuella behov passar varandra.

Kraven låter inte som raketforskning, men med tiden har jag insett att mitt nålsöga för säljare är ondskefullt litet. Utöver ren fackkunskap begär jag nämligen att säljare ska ha timingen att ringa mig när jag verkligen behöver dem.

För min del är det rimligt att säljare ska kunna sina saker. Att de dessutom ska behöva vara telepater är möjligen att kräva i mesta laget.

Taggmoln: surgubbe, säljsamtal, ingen koll, kallringa