När Steve Ballmer lämnade vd-stolen på Microsoft försvann också en del av det företagsfokus som bolaget haft i alla år. Med nya vdn Satya Nadella kom en ny och osentimental hållning till dagens teknik. På kort tid tryckte han ut lösningar som måste ha påbörjats, färdigställts (och stoppats) redan under Ballmers tid – satsningar på iOS och Android som förmodligen är nödvändiga i en värld där den mobila scenen domineras av helt andra OS än Windows.

På kort tid gjorde Nadella klart att den mobila världen utanför Microsofts direkta kontroll var betydligt viktigare för det nya Microsoft än det gamla. I slutet av januari kom så den senaste stora nyheten från Redmond: en helt ny Outlook-app för iOS och Android.

Som den epostmissbrukande jag är hade jag appen inom minuter efter lanseringen. Nerladdad, installerad, konfigurerad. Igång.

Till min stora förvåning var appen oerhört smakfull. Perfekt typografi, utmärkt geststyrning och enormt bra fildelningsstöd i ett snabbt och välfungerande paket.

Att säga att jag var överraskad räcker inte. Chockad ligger närmare sanningen. Jag var så tagen att jag lade ut åsikten på Facebook. Efter några minuter började åsikterna trilla in. Ingen trodde mig. Att Microsoft hade gjort en bra, snabb och välfungerande Outlook-klient för iOS och Android fanns liksom inte på kartan, och jag fick arbeta ganska hårt för att övertyga belackarna att det inte var ett skämt.

Av alla saker man kan göra med nätet tar fortfarande epost den största delen av min tid. En busenkel idé som använts i decennier och fortfarande optimeras, förnyas och förbättras. I den andan var jag överförtjust, och jag var inte ensam. På bara dagar överfylldes nätet med hyllningsartiklar som utnämnde appen till bästa mejlklienten överhuvudtaget.

Det gick fort att byta ut mina normala mejlprogram på alla olika prylar – för mig som användare var det en omedelbar förälskelse.

Sedan vände allt. Lika nöjd som jag var som användare, lika mycket huvudvärk fick jag som CIO. När jag började läsa på insåg jag att gamla talesätt fortfarande regerar: ser det ut att vara för bra för att vara sant är det förmodligen för bra för att vara sant. Microsofts nya Outlook-klient visade sig vara precis på det viset.

Första varningsklockan var att programmet inte alls var Microsofts. Nadella hade i stället köpt mobila mejlprogrammet Accompli, sett till att användargränssnittet justerades och lanserat det under namnet Outlook bara två månader senare.

Andra varningsklockan – och spiken i kistan - kom med min infrastrukturchef. Påläst som alltid dök han upp i mitt rum en dag.

— Du Jonas, Microsoft har släppt en ny app som vi måste förbjuda.

Det visade sig att stödet för Exchange bygger på att Microsofts servrar agerar proxy och mellanlagrar både inloggningsuppgifter och mejl i sina servrar. För hemanvändare kan det kanske duga men för många företag är det tveksamt, och för innovationsbolag med minsta lust att ha koll på sin information är det absolut omöjligt.

En dag senare hade vi städat ut alla användare, bytt lösenord och rensat fjärrmaskiner på risk.

Sett såhär i efterhand är det ännu mer tydligt att Microsoft bytt skepnad och personlighet – kanske i ren desperation på jakt efter nya intäkter. Att offra företag man så länge levt på med funktionella och odokumenterade säkerhetsluckor bara för att ta mobil mark är inte klassisk Ballmertaktik. Däremot kanske det är nyklassisk Nadella-strategi. Oavsett vilket har har jag fått en helt ny respekt för den riskvilja nya ledningen har. Och är beredd att utsätta sina företagskunder för.