Våga välja bort
07 09 05 21:29 Kategorier: Krönikor i Computer Sweden | Livet som CIO
Att veta vad man ska göra är viktigt. Att veta vad man ska låta bli att göra är om möjligt ännu viktigare.
I vägvalen ryms våra möjligheter att påverka och hjälpa våra företag – att vara nyttiga. Samtidigt ställer det krav på vår kunskap och vårt förstånd. Beslut och prioriteringar är vardagsmat för många av oss, som därmed vet att det är långt ifrån alla vägar som slutar i en kruka guld. Den åtråvärda nyttan är inte så enkel att nå.
Det är i sig ingenting att sörja. Ändamålen helgar inte medlen och ur misstagen föds nya imperier. Eller i alla fall kunskap.
Nytta är relativt precis som allt annat. Det är det som gör vägvalen så intressanta; möjligheten att välja bort, välja rätt och bygga genvägar till framgång. Genvägar i form av en effektivare organisation eller ökat försprång till konkurrenter.
Utmaningen är att redan i förväg förstå konsekvenserna av det man väljer bort och att ha kvar några vettiga alternativ efteråt. Tillväxtexperter talar om betydelsen av att fokusera. Vill man växa måste man kraftsamla. Fokusera. Våga välja bort.
Förmodligen är rättigheten och förmågan att just välja bort de bästa verktyg anställda i en kunskapsorganisation kan ha. Däri ligger möjligheten att anpassa sig till nya omständigheter snabbare än konkurrenterna och förmågan att ge personal ett i mina ögon nödvändigt, kreativt spelrum.
Ska vi satsa på egen utveckling eller inköpta system? Tar vi in konsulter eller anställda? Ska vi centralisera eller släppa fritt?
Det beror så klart på vad vi vill åstadkomma, hur mycket tid vi har på oss och vad vi utgår ifrån. Detta både låter och är banalt. Samtidigt är det otroligt enkelt att förbise.
Grundläggande frågor som Vad har vi? Vart ska vi? Vad kan vi? När ska det vara klart? är ofta svårare att besvara än att bara lansera någonting. Nyttan får då stå tillbaka för behovet att visa resultat. Något resultat alls – bara det visar att vi har agerat.
Men tekniken får aldrig bli ett självändamål. Den ska i stället vara styltorna som gör att ett företag kan vara globalt med bara 350 anställda. Eller vallgraven som gör att till synes starkare konkurrenter inte kommer åt oss. Eller guldvaskningskärlet som finansierar expansion och produktutveckling i världsklass.
Sverige behöver luft under vingarna. Ska vi fortsätta vara något att räkna med måste vi satsa på kunskap, kreativitet och en hel del av Emil och Idas "jävlarinamma".
Vi kan inte vara bäst på allt. Vi ska inte vara bäst på allt. Vi ska bara se till att vi är skickliga på att välja bort och ägna oss – med kraft – åt det som återstår!
I vägvalen ryms våra möjligheter att påverka och hjälpa våra företag – att vara nyttiga. Samtidigt ställer det krav på vår kunskap och vårt förstånd. Beslut och prioriteringar är vardagsmat för många av oss, som därmed vet att det är långt ifrån alla vägar som slutar i en kruka guld. Den åtråvärda nyttan är inte så enkel att nå.
Det är i sig ingenting att sörja. Ändamålen helgar inte medlen och ur misstagen föds nya imperier. Eller i alla fall kunskap.
Nytta är relativt precis som allt annat. Det är det som gör vägvalen så intressanta; möjligheten att välja bort, välja rätt och bygga genvägar till framgång. Genvägar i form av en effektivare organisation eller ökat försprång till konkurrenter.
Utmaningen är att redan i förväg förstå konsekvenserna av det man väljer bort och att ha kvar några vettiga alternativ efteråt. Tillväxtexperter talar om betydelsen av att fokusera. Vill man växa måste man kraftsamla. Fokusera. Våga välja bort.
Förmodligen är rättigheten och förmågan att just välja bort de bästa verktyg anställda i en kunskapsorganisation kan ha. Däri ligger möjligheten att anpassa sig till nya omständigheter snabbare än konkurrenterna och förmågan att ge personal ett i mina ögon nödvändigt, kreativt spelrum.
Ska vi satsa på egen utveckling eller inköpta system? Tar vi in konsulter eller anställda? Ska vi centralisera eller släppa fritt?
Det beror så klart på vad vi vill åstadkomma, hur mycket tid vi har på oss och vad vi utgår ifrån. Detta både låter och är banalt. Samtidigt är det otroligt enkelt att förbise.
Grundläggande frågor som Vad har vi? Vart ska vi? Vad kan vi? När ska det vara klart? är ofta svårare att besvara än att bara lansera någonting. Nyttan får då stå tillbaka för behovet att visa resultat. Något resultat alls – bara det visar att vi har agerat.
Men tekniken får aldrig bli ett självändamål. Den ska i stället vara styltorna som gör att ett företag kan vara globalt med bara 350 anställda. Eller vallgraven som gör att till synes starkare konkurrenter inte kommer åt oss. Eller guldvaskningskärlet som finansierar expansion och produktutveckling i världsklass.
Sverige behöver luft under vingarna. Ska vi fortsätta vara något att räkna med måste vi satsa på kunskap, kreativitet och en hel del av Emil och Idas "jävlarinamma".
Vi kan inte vara bäst på allt. Vi ska inte vara bäst på allt. Vi ska bara se till att vi är skickliga på att välja bort och ägna oss – med kraft – åt det som återstår!
blog comments powered by Disqus